Godmorgon, godmorgon i lingonskogen.
Oj. Det var inte morgon. Klockan är ett och här är ekot.
Jag (Jenni (surprise, surprise)) sitter på jobbet med termojacka och en kopp jordgubbste. Det är hundra minus ute, och bakom disken på Centrum är det inte många grader över nollan. Tror jag. Känns det som i all fall. Skulle vara mest logiskt, osv.
Igår var jag och städade ur rum 3 i Bodegan. Det tog ett bra tag. Inte bara för att någon (vill inte lämna några namn, men det är en tjej och hon börjar på K och slutar på acbajsmannen), utan också för att jag ärvt min fars pedantgen och inte ger mig för än jag inte kan se en enda liten smutsfläck så långtsynfältet bär.
Igår fick jag även mitt första husmoriska ryck, lagade inte bara middag som bestod av annat än nudles, utan bakade även bröd..! Ciabattabröd! Åh jag kände mig så husmorisk. Började väl baka där vid nio, och blev väl klar där vid halv två på natten. För så kan det tämligen gå om man struntar i att läsa igenom hela receptet innan man börjar knåda degen. Det är så med viss deg att den ska jäsa ett tag. Ibland ett bra tag. Ibland en halv evighet. Och ibland en Ciabattaevighet. Inte mindre än TRE FUCKING TIMMAR. Vilket mord. Mord på tid. En riktig tidsmördare den där Ciabattadegen.
Hur som haver så fick jag gott ställa alarmet och hoppa fram och tillbaka mellan säng och kök likt en plockad höna. Men oh så gott det luktade där vid två-tiden inatt. Och så bra brödet blev. Jag är helt imponerad av mig själv. I COULD! Jag kunde!
Nä, nu ska jag ut bakom Antarktisbänken och trycka ut ett par liftkort till innan klockan hinner slå ut, slut, afterski, kvällsåkning, hem, sova, säng.
Pussopeace